Saxat ur Förlisningar och Vrakplundring - om fartygshaverier I Västernorrland av Magnus Holmqvist, Murberget - Länsmuseet Västernorrland:
Motorseglaren Delos, hemmahörande i Härnösand, som den 8 november 1945
förliste vid Fågelharn utanför Gnarp. Hon var på väg från Ahr på Gotland
till Svanö med last av kalksten.
Jag citerar matrosen Ernst Hilding Nilssons berättelse vid sjöförklaringen.
Nilsson var den ende överlevande av den sex man starka besättningen.
Måndagen den 5 november 1945 avgick fartyget från Ahr på Gotland i fullt
sjövärdigt skick och fulltaligt bemannat. Resan gick i gott väder norrut och
passerades Öregrund onsdag eftermiddag den 7 november.
Klockan 22:00 samma dag passerades Västra Bankens fyrskepp. Vinden var då
sydvästlig och vädret gott.
På torsdag morgon klockan 03:00 överraskades vi av hastigt uppträdande
snöstorm, som ökade allt mer i styrka.
Alla försök att minska på segelytan, som bestod av gaffelfock, storsegel och
stagfock, visade sig omöjligt på grund av den överbrytande sjön.
I en svår rullning gick fockriggen överbord och blev hängande på lovarts
sida. Trots alla försök kunde besättningen icke frigöra den släpande riggen,
ty sjön bröt över fartyget och risk förelåg, att bli sönderslagen av den
stora, tunga masten.
Då allt visade sig omöjligt, beslöts gemensamt att försöka sätta fartyget på
land.
Det blev överenskommet att sätta fartyget på land på bästa ställe och
befälhavaren uttalade samtidigt, att det möjligen kunde finnas en chans att
bli räddade, kanske inte.
Fartyget styrdes med vind och sjö så gott det sig göra lät, tills det vid
middagstiden tog botten vid Fågelharn.
Storm och snötjocka rådde alltjämt och sedan fartyget strandat bröt sjön
ännu våldsammare över det och tog allt löst gods med sig.
Trots alla tänkbara försök visade det sig omöjligt att bli räddade. Flotten
var gången, båten sönderslagen och sjöarna bröts mot bränningarna och gjorde
det omöjligt att komma levande iland.
Ingenting iland kunde trots alla försök göras, eftersom räddningsredskap för
detta ändamål saknades. Besättningen fick tillbringa natten på vraket.
Genomvåta och förfrusna dukade den ene efter den andre under.
Fredagen den 9 november i dagningen togo sig 3 fiskare ut till fartyget och
funno besättningen på fartygets back, som varit det enda ställe,
från vilket sjön ej spolade bort dem. Befälhavaren, bästemannen, kocken och
2 jungmän voro döda och endast undertecknad Ernst Hilding Nilsson, matros,
var ännu vid liv, ehuru svårt medtagen och förfrusen.
Denna olycka blev den direkta orskaen till att Sjöräddningssällskapet grundade en räddningsstation i Stocka 1948. När DELOS gick på grund fanns det inga lämpliga båtar att gå ut och undsätta haveristen med trots att det skedde inom hörhåll från land.