Inger
7387 - SIXR
Byggd 1920 i vid Codanvarvet A/S, Köge
41,81 x 9,20 x 3,87 m - Brt 383/Nrt 292, Dwt 550. (CB) - Lastar 200 standards. (SS 1961)
4-mastad skonert - Maskin: 4-cyl. dieselmotor tillverkad av A/S Dansk Dieselmotor på 300 hk
Byggdes för Rederi A/S Dragör, Köpenhamn som LYNETTEN. Såld 1921 till A/S Halla, Köpenhamn. Såld igen 1926, nu till A/S Margit, Köpenhamn. Inköpt till Sverige i augusti 1927 av Rederi AB Simrishamn, Simrishamn och omdöpt till INGER. Såldes i februari 1939 till pr Adolf Hermansson, Skärhamn. I maj 1947 överförd för 200 000:- till Rederi Ab Nord-Sverige, Härnösand (Axel Fredrik Andersson), skeppare var H Björkman. Såld för SEK 60 000 till Harry Blomqvist m.fl. i Sibbo, Finland. Omdöpt till INGELA. I augusti 1966 såld till N I Kiourig, Piraievs, Grekland, och omdöpt till MYRTIDIOTISSA. Fartyget nådde sin nya hemmahamn efter en strapatsrik resa. Sjönk i slutet av 1970-talet vid ön Salamis, där hon legat upplagd. Rester lär ännu vara synliga.
Fakta: Charlie Björkman
INGER - Charlie Björkman seglade på INGER 1957-1963
Foto: Charlie Björkman
Här kommer lite upplysningar om hur livet kunde vara på en skuta av Ingers storlek.
Hon lastade 530 ton och lasten kunde bestå av pappersmassa, cement, kalksten, bräder, massaved o.s.v. När vi seglade med massaved då lastade vi 1 100 kubikmeter med hälften som däckslast, det var många lastbilslaster eller hur.
Traderna vi gick på var Östersjöländerna och även Västkusten.
Det jag berättar om här beskriver hur fakta och förhållanden var i slutet av 50-talet och början på 60-talet, jag seglade med Inger 1957-1963.
En ”normal” besättning bestod av skeppare (kapten), bästeman (styrman) och en jätteviktig person nämligen kocken, en matros, en lättmatros och två jungmän.
Besättningens storlek och kvaliteten på maten var varierande beroende på ägarnas vilja och möjligheter att släppa till pengar, i skutkretsar snackades det ofta om snåla bohuslänningar.
Navigationsutrustningen vi hade var kompass, sjökort, pejlskiva, radiopejl och en släplogg som angav hur långt vi hade seglat under en viss tid.
Säkerhetsutrustningen bestod av en livbåt och ett antal nödraketer.
1960 fick vi gasoleldat kylskåp och radiotelegrafi ombord, modern teknik hade erövrat Inger.
Hon gjorde 7 knop under normala förhållanden, men kunde skrämmas upp till nästan 8 knop när vindar och strömmar var gynnsamma och med alla seglen uppe.
Arbetstiden var 9 timmar/dygn om vi låg i hamn hela dygnet och 9 eller 15 timmar under de dygn vi anlöpte eller avgick en hamn och alla övriga dygn till sjöss, detta var avtalsenliga tider och var ej övertidsberättigade.
Matros, lättmatros och jungmännen bodde i skansen som var ett utrymme längst fram under däck och var ca 20 kvadratmeter stort, uppvärmningen av skansen åstadkom vi med en liten kamin som stod centralt i skansen vid ett skott och vi eldade den med ved och kolbriketter och vi sov i detta utrymme.
För att hålla oss rena fanns ett tvättställ i skansen men inget varmvatten, det fick vi värma på kaminen, men låg vi till sjöss då hade vi varmvatten, nämligen kylvattnet från maskin, vi hade en pytts (hink) i ett rep som vi slängde ut längs med utsidan och fångade upp det varma kylvattnet.
Våra kläder fick vi tvätta i pyttsar på däck och varmvattnet fick vi från maskin.
Jag gick ombord på Inger första gången i mitten av april 1957 när hon låg i Borgholms hamn och skulle börja som jungman, jag var då 14,5 år och fick inte mönstra på, utan jag blev registrerad som passagerare i skeppsrullan, varför jag fick börja vid så unga år berodde på att min far mönstrade på som bästeman och som lovade skepparen att jag skulle klara av sjölivet och därmed ställdes det högre krav på mig än på dom andra i skansen, det var en hård men rolig skola.
Min första månadslön var 270:-/månad, men jag hade ju både mat och husrum, så man fick inte klaga.
En höst hade vi med oss två journalister från Härnösand en från NN och en från VA, deras tidningsartiklar har jag, dom handlar bl.a. om när våra segel blåste sönder.
Text: Charlie Björkman
Till segelfartyg
Tillbaka till startsidan