Pr/ Carlsson, Eric Algot - Älandsbro



av Bengt Westin
Under alla år timmerbogsering bedrivits har ett flertal små, privata bogserbåtsrederier konkurrerat med ”bolagsbåtarna” om bogsermarknaden. De flesta av dessa småredare verkade en kort tid och försvann sedan lika omärkligt som de levat, medan andra med skicklighet, tur och hårt arbete kunde hålla igång verksamheten under många år. En av dessa mindre privatredare var Erik Algot Carlsson med hemort i Älandsbro utanför Härnösand.

Carlsson föddes den 25 oktober 1888 i Styrnäs församling i Ångermanland. Fjorton år gammal gick han till sjöss då han mönstrade på bogserbåten BJÖRKÅ, vars befälhavare var Carlssons egen far. 1910 lämnade han fadern och BJÖRKÅ, varefter han seglade med olika fartyg till 1924 då han erhöll befälet över den i Dynäs ägda WÄIJA (ex. Director Louis Gutjahr V), detta trots att han saknade formella examina.

Då ”Gammel-Wäija” såldes 1928 flyttade han till nya WÄIJA och där blev han kvar till 1937 då han och Dynäs AB gick skilda vägar. En del säger att Carlsson helt enkelt fick sparken, vilket knappast är troligt då Carlsson, sedan han blivit egen redare, drog mycket för just Dynäs AB.
Anledningen till att Carlsson lämnade Dynäs AB var att han 1937 införskaffat en egen bogserbåt, LAINE, som han köpt från Rederi AB Höfding i Kubikenborg som nu höll på att avveckla verksamheten. Trots, om det nu var sant, kontroversen med Dynäs AB blev det trots allt åt dessa han mestadels drog. Timmerbogsering från Norrbotten och Mälardalen till Väja utgjorde en stor del av arbetet.

1940 utökades rederiet med ytterligare en båt. Passagerarfarten låg i de sista dödsryckningarna och många passagerarbåtar låg upplagda och var till salu för en billig penning. För endast 6.000 kr förvärvade han den 1 mars 1940 gamla NORASTRÖM från Hernösand-Sollefteå Ångbåts AB, Härnösand som nu höll på att avvecklas. Efter smärre modifieringar fick nu den gamla trotjänarinnan på Ångermanälven duga som bogserbåt. Men hon var gammal och utsliten och blev aldrig någon succé som timmerbogserare, därtill var både skrov och maskineri alltför klent. Men litet pengar tjänade Carlsson under kriget genom att hyra ut NORASTRÖM till Hemsö Kustartilleriförsvar samma år hon köptes, och där hon gick som hjälpvedettbåt med beteckningen HJ.V.B. 135.

Den 14/8 1941 kom hon tillbaka till Carlsson igen, och då hade Carlsson sedan den 15 mars bildat partrederi med välkände redaren Axel Fr. Andersson, Härnösand som köpte 1/2 i fartyget för 3.000 kr.

1943 såldes LAINE, eller rättare sagts byttes bort, och i stället fick han den 1 mars 1943 en annan gamling, nämligen f d passagerarbåten TIMRÅ som hos Carlsson fick namnet VÄGNÖ. Priset var 10.000 kr, något dyrt kan man tro, då inte heller VÄGNÖ var någon höjdare utan mest låg stilla. Betydligt dyrare blev då nästa förvärv, den i Sandslån hemmahörande SANDSLÅN I, även hon en f d passagerarångare. Den 10 november 1947 skrevs köpebrev, och där framgick att priset var 75.000 kronor att delas mellan Carlsson och Andersson som ägde halvparten vardera. Hos Carlsson fick hon tillbaka sitt ursprungsnamn EXPRESS.

1948 såldes VÄGNÖ till Haparanda för att skrotas, saknad av ingen, och rederiet ägde då två bogserbåtar. Den 28/10 1954 såldes också NORASTRÖM, till Pr/ Erik Gustaf Larsson, Sundsvall för 4.300 kronor, och de pengarna använde Carlsson till att betala av på det femte och sista förvärvet till rederiet. Från Kramfors AB hade han nämligen den 16 oktober 1953 köpt deras KRAMFORS för 37.000 kronor. Även nu med Andersson som hälftenägare. Namnet ändrades till HÄRNÖSAND vilket också blev hemorten. Ekonomiskt borde nu rederiet stå på sin absoluta höjdpunkt, i varje fall vad gäller skulder, men efter bara bara två år, den 4 oktober 1955 såldes HÄRNÖSAND till Bröderna Lundqvist Rederi AB i Stackgrönnan för 28.000 kr och kvar i rederiet fanns bara EXPRESS.

Carlsson började bli gammal, han fyllde 67 år 1955 och var alltså efter dåtidens regler folkpensionär. De sista åren gick rederiet på sparlåga med EXPRESS mest upplagd, och den 21 juni 1962 såldes hon för blott 8.500 till Axel Rune Högström, Sundsvall. Året efter avled Erik Algot i en ålder av 74 år, och en av de sista färgstarka privatredarna hade tjänat färdigt.
Text: Bengt Westin


Bogserbåtar


För mer information om bogserbåtarna - tryck på bilderna.


Tryck här
Laine - 1937-1945


Tryck här
Noraström - 1940-1954


Tryck här
Vägnö - 1943-1948


Tryck här
Express - 1947-1962


Tryck här
Härnösand - 1953-1955


Tillbaka till rederier
Tillbaka till startsidan