Ångermanälfvens Flottningsförening

Ångermanälfvens Flottningsförening – Nyland

Under mer än 100 år, från mitten av 1800-talet till ca 1960-70 var arbetet med flottning av timmer en av Norrlandskustens vanligare sysselsättning sommartid. Från de minsta småbäckarna långt inne i inlandet, och ut till de olika sorteringsanläggningarna i samtliga älvmynningar sjöd det av liv från den tid då isen släppte sitt grepp om vattnet till dess höstvädret satte stopp. För det mesta hann man med att sortera allt timmer som flottades, men inte alltid.

Det började för Ångermanälvens del år 1742. Detta året lät den av Riksdagen utsedda Flottningskommissionen undersöka lämpligheten till flottning i Ångermanälven. Resultatet av undersökningen utföll positivt, då man kom fram till att behovet av virke till den ännu tynande skogsindustrin blev allt större samtidigt som många fattiga, arbetsföra människor som bebodde älvdalen stod utan arbete.

Ännu så länge var järnbruken den industri som hade behov av ved till framställning av kol, och de ansåg sig inte behöva några flottleder då den skogsråvara man behövde fanns så att säga runt knuten på det egna bruket, och i den man behövde frakta ved och kol så gick det än så länge utmärkt med häst. Men i och med att de finbladiga, vattendrivna sågverken i Kramfors, Lo m fl ställen byggts upp, ökade också behovet av flottning. Tillkomsten av glasbruket i Sandö 1750 var också en anledning till billiga transporter av ved. Inledningsvis brydde man sig nämvärt om att rensa flottlederna från stenar och andra hinder, man lät timret ta sig ned bäst det kunde, men åren 1818-1825 igångsattes ett större strömrensningsarbete som därefter fortsatte praktiskt taget hela tiden flottningen pågick. Inte heller ansåg man sig behöva några ordentliga uppsamlingsställen. Timret samlades ihop i nedre delen av den egentliga älven, dvs i trakterna av nuvarande Kramfors flygfält med hjälp av roddbåtar, varefter det nödtorftigt delades upp mellan ägarna.

Men intressenterna blev allt fler, och trängseln i älven allt större och det blev besvärligare att komma överens om tagen. Av den anledningen gick några större skogsbolag samman år 1852 och bildade ett slags kooperativ som så småningom blev Ångermanelfvens Flottningsbolag, till vardags mest kallat Bombolaget. 1874 anlades en sorteringsbom i Sandslån, och efter ett de första åren ha haft flottningen utlagd på entreprenad, övertog det nya bolaget hela verksamheten 1877. Chef för verksamheten blev direktör Erik Anders Dardanell.

Under senare delen av 1870-talet började bolaget rensa upp i älvarnas fåror. Älvarna ja, det var inte bara Ångermanälven som utgjorde huvudfåra, utan dit räknades även Åseleälven, Faxälven och Fjällsjöälven samt ett antal bivattendrag som t ex Sjougdälven, Tåsjöälven, Rörströmsälven, Blåsjöälven och Vängelälven. Dessutom ett antal åar och bäckar som tillsammans kom att utgöra ett flottningssystem på mer än 336 mil (två gånger landets längd) och det i särklass längsta flottsystemet i Sverige.

Antalet användare ökade märkbart mot slutet av 1800-talet och sammanstötningar mellan de olika skogsbolagen var täta. Man fann det därför nödvändigt att omorganisera hela verksamheten vilket skedde 1888, då ett nytt bolag, benämnt Ångermanälfvens Flottningsförening övertog Bombolagets tillgångar och uppgifter.

Sorteringsverket i Sandslån anlades längst ut på en udde vid inloppet till Kungsgårdsfjärden, och själva anläggning kom att ligga på en liten ö. Där byggdes ett antal arbetarbaracker, matsalar, verkstäder mm och hela anläggningen byggdes ut efterhand. 1910 arbetade där ca 750 man, fördelade på två 12-timmarsskift. Man kunde skilja på 90 olika ägarmärken och kapaciteten var ca 200 000 stock/dygn. Rekordet för ett år var mer än 22 milj. stockar Som mest arbetade nästan 2 000 människor i Sandslån på somrarna, och området sjöd av liv. Hit sökte sig alla möjliga typer av säsongsarbetare från hela Sverige, allt från stadgade torpare och skogsarbetare till studenter, dagdrivare och div. lösa existenser. Sandslån en sommarkväll var verkligen en livlig plats.

Till sorteringsverket hörde också ett antal mindre flottläggningsplatser varav den vid Granholmen strax söder om Sandö var den största.

För att utföra det tunga arbetet med att flytta buntar, dra in grimmor mm anskaffades tidigt egna bogserbåtar. Redan 1876 kom den första bogserbåten till Sandslån, ett nybygge från W Lindbergs MW i Stockholm, och hon döptes till ROBERT BAGGE efter älvens förste riktige träpatron, verksam vid Kramfors sågverk. Den torde till en början ha tillhört Kramforsbolaget och kom via ”Bombolaget” till ÅFF. Året innan hade Hernösands Flottningsbolag från Göteborg inhandlat bogserbåten LINCOLN, och även denna flyttades så småningom upp till Sandslån. 1888 mottog man från Ludvigsbergs Mek. Verkstad i Stockholm nybyggda SANDSLÅN och 1896 ännu ett nybygge, denna gång från Hernösands Verkstads & Varfs AB. Då nybygget var finare än föregångaren fick den namnet SANDSLÅN I och företrädaren fick heta SANDSLÅN II.

ROBERT BAGGE kolliderade den 11 sept 1887 med ångslupen VICTORIA utanför Brunneberget och sänktes. Hur länge den befann sig på botten är okänt, men den 7/10 befann den sig fortfarande på bottnen. Sannolikt togs hon upp senare på hösten. År 1900 tillkom TRÄGEN, nybyggd från Hernösands Verkstad och 1908 beställdes inte mindre än 4 st motorbåtar vid samma varv. 1913 levererades från Härnösand FAXE att användas i Helgumssjön, och till samma sjö kom i början av 20-talet ADLER. Hemorten hade sedan 1909 varit Nyland, där ÅFF:s kontor låg, utom för bl a TRÄGEN, FAXE och ADLER som fick Sollefteå i aktern. Några år in på 1910-talet kom också de första buntverken i drift, varefter bogseringen av grimmor upphörde.

1919 bildades ett bolag enbart för driften av Flottningsföreningens alla bogser- och varpbåtar, benämnt ÅFF:s Drifts AB. Detta bolag upphörde dock 1935. Sistnämnda år fanns hos ÅFF SANDSLÅN I (ex. Express), SANDSLÅN II, FAXE som flyttats ned till Sandslån och döpts om till SANDSLÅN III samt SANDSLÅN IV till VI. Åren 1942-46 inhandlades också tre mindre bogserbåtar som namngavs till SANDSLÅN VII, VIII och IX. Den stora SANDSLÅN I var då rekvirerad av staten, och såldes efter tillbakalämnadet till Älandsbro. På 1950-talet sattes motor in i de kvarvarande och man lät också bygga ett antal mindre motorbåtar som var smidigare och kvickare i timmerbommarna. I början av 1960-talet moderniserades och mekaniserades också hela skiljet om till en modern och arbetsbesparande anläggning. Den nya anläggningen kostade 22 miljoner kronor och var betald på 4 år. Från 600 anställda sjönk nu antalet operatörer till ca 90 och det kvinnliga inslaget i sorteringen blev markant. Samtidigt flyttades hela anläggningen in i Kungsgårdsfjärden.

På 60-talet byggdes också ett stort antal radiostyrda mindre bombåtar som klarade arbetet betydligt smidigare än de gamla, trögstyrda. De äldre båtarna lades upp eller såldes vartefter man hittade köpare.

Men allt detta räckte inte. Yngre, framåtsyftande? ekonomer och jägmästare ansåg att det gamla sättet att hantera virket var ute. De moderna timmertransporterna skulle ske på landsvägen. På det viset slapp man märkning, mätning, barkning, sortering och sjunkning. Tidigare stod industrin för underhåll av timmerrännor, länsar och allt annat. Nu kunde man lägga över denna kostnad på samhälle och åkare. Av dessa anledningar begärde i feb. 1982 flottningsföreningen hos regeringen att den måtte avlysa föreningens flottleder i och med säsongens slut. Med en rösts övervikt togs beslutet, och de goda idéer som framlagts om bl a buntflottning lämnades utan intresse. Om det är bättre för miljö och samhälle att ha allt timmer på landsvägen i stället för i vattnet är oklart. Men den som är tvungen att ligga mil efter mil bakom svajande och miljöförstörande timmerlastbilar håller nog en slant på flottningen.

Nåväl, detta dödfödda sätt att frakta timmer hindrade inte finska flottningsföreningar att för en, förmodligen billig, penning köpa det moderna sorteringsverket i Sandslån. I maj 1983 bogserade den finska bogserbåten ULLA iväg hela verket till Kemi, och där går det fortfarande så vitt jag vet. Samma ULLA (f.d. 10648 Storgrogg) hade ett par år innan bogserat sorteringsverket i Umeälven samma väg.

De senaste båtinvesteringarna såldes åt alla möjliga håll. Många blev fritidsbåtar, några hamnade i Finland, andra i Bai Bang. Kvar i älven finns några enstaka exemplar. Numera är Sandslån en modern turistanläggning med restaurang, dansbana, flottningsmuseum och andra faciliteter. Den gamla miljön ha bevarats så långt det har gått och platsen är väl värd ett besök.

Bengt Westin
(Källor: Uppgifter från Riksarkivet förmedlade av bl a Bernt Fogelberg och Roland Wahlfrid, Uppgifter från ÅFF:s arkiv, Ådalens Prosa – Helge Höglund, Från spelflotte till Ådalen III – Lars Guvå/Lars G Candell, ortstidningarna Nya Norrland och Västernorrlands Allehanda, Intervjuer med anställda såsom Erik Söderström, Ingrid Johansson, Bengt-Olof Näslund m fl.)

Bogserbåtarna:
Namn	Byggår - varv
Lincoln	1866 - Lindholmens Mek. Verkstad AB, Göteborg
Trägen	1900 - Hernösands Verkstad & Varfs AB, Härnösand
Marie	Okänt - Okänt varv, Örnsköldsvik
Adler	1898 - Oderenwerke Maschinenfabriek & Schiffsbauwerk AG, Grabow
Sandslån I (1)	1896 - Hernösands Verkstad & Varfs AB, Härnösand
Sandslån I (2)	1912 - Eriksbergs Mek. Verkstad AB, Göteborg
Sandslån II	1888 - Ludvigsbergs Mek. Verkstad AB, Stockholm
Sandslån III	1913 - Hernösands Verkstad & Varfs AB, Härnösand
Sandslån IV	1908 - Hernösands Verkstad & Varfs AB, Härnösand
Sandslån V	1908 - Hernösands Verkstad & Varfs AB, Härnösand
Sandslån VI	1908 - Hernösands Verkstad & Varfs AB, Härnösand
Sandslån VII	1907 - Bergmans Verkstad i Sundsvall
Sandslån VIII	1902 - Sunds AB Mek. Verkstad, Sundsbruk
Sandslån IX	Okänt - Okänt
Dragan	1912 - Wennbergs Mek Verkstad, Karlstad
Svaningen	1870 - W. Lindbergs Mek. Verkstad & Varfs AB, Stockholm
Ströms Vattudal	1875 - Motala Mek Verkstad, Motala och sammansatt i Bredgård, Strömsund
Turisten	1902 - Gefle Verkstäder AB, Gävle och hopsatt i Sjulsåsens by
Strömsund I	1870 - Gefle Verkstäder AB, Gävle och hopsatt i Sjulsåsens by
Strömsund II	1953 - Lidvall & Söner AB, Leksand
Ante	Okänt - Okänt

Tillbaka till rederier
Tillbaka till startsidan